Månkalender för timmerhuggning: tecknet och tilltagande måne

Huggningskalendern står i särställning bland de tre specialkalendrarna. Hårkalendern och trädgårdskalendern hämtar från tabellen exakt ett fält — stjärntecknet. Denna hämtar två: Till tecknet läggs måndagsnumret, och just det inför faskorrigeringen. Därför verkar kalendern vara den mest »precisa« av de tre, fast den inte är bättre underbyggd än de övriga.

Vilka värden används

Två fält i huvudtabellen används:

• månens stjärntecken — fastställer grundomdömet;
• måndagsnumret — visar fasen.

Används inte: belysning, solens tecken, tidpunkt för inträde i tecknet.

Den andra regeln: korrigering vid tilltagande måne

Den andra regeln sänker tecknets grundomdöme efter måndagsnumret. Tilltagande måne motsvarar numren 1 till 15, avtagande numren 16 till 30.

• Nummer över 15 (avtagande måne) — endast tecknets grundomdöme gäller.
• Nummer 1 till 15 (tilltagande måne) — omdömet sänks ett steg.

Sänkningen går stegvis: Från »gynnsam« blir det »neutral«, från »neutral« blir det »ogynnsam«, från »ogynnsam« blir det »ogynnsam«, för något steg under finns inte.

Härav syns att den andra regeln är stark: Den utesluter halva månaden — på dagar med tilltagande måne återstår överhuvudtaget inga gynnsamma tecken i tabellen.

Tecknens grundomdömen

Denna tabell gäller på dagar med avtagande måne; på dagar med tilltagande måne tillämpas ett-stegs-sänkningen på den.

I högra kolumnen återstår inte ett enda »gynnsam«: På dagar med tilltagande måne rekommenderar tabellen huggning i inget tecken. Det är en följd av den stegvisa sänkningen, inte en egen regel.

Varför traditionen föredrar avtagande måne

Traditionens motivering är fysisk: Saven rör sig i trädet, och vid avtagande måne, medan månen avtar, ska denna rörelse sammanfalla med en nedåtgående ström till rötterna. Därav den allmänna rekommendationen att hugga efter fullmåne och inte vid nymåne.

Här behövs ett direkt förbehåll. Redaktionen känner inte till några tillförlitliga, reproducerbara mätningar som kopplar månfasen till virkets densitet, fuktighet eller krympning. Och det finns ingen biologisk mekanism som skulle förklara det: Savrörelsen bestäms av jordtemperatur och jordfuktighet, inte av månens position på himlen.

Man bör också minnas att huggning hör till de arbeten där ett misstag kostar mest: Ett fällt träd växer inte tillbaka. Om kalendern bara följs av hänsyn till traditionen och inte för resultatets skull är det förnuftigare att skjuta upp arbetet efter vädret än att jaga efter måndatum.

Hur teckenbyte samverkar med fasen

Tecken och fas rör sig med olika perioder, så fasen kan skifta inom ett tecken. Det betyder att slutomdömet vid samma grundomdöme inom ett tabellblock först står som »neutral« och sedan som »gynnsam« — helt enkelt för att måndagsnumret har passerat 15, alltså gått från 15 till 16.

Vid läsning av tabellen lönar det sig att se på båda kolumnerna samtidigt — grundomdömet och det faskorrigerade omdömet. Om du kan välja mellan två datum inom samma tecken, jämför måndagsnumren: 16 och över slår 1–15; faller numren på samma sida om 15 är datumen likvärdiga. Akta dig för nymåneövergången (30 → 1): Där är det senare datumet sämre, för det faller på tilltagande måne.

Så ser du huggningskalendern på lunar.day

Den egna sidan öppnas från den allmänna månkalendern och visar månaden med kolumnerna »Dagsomdöme« och »Traditionens råd«. Uppgifterna beräknas för vald stad i dess tidszon.

Längst ner på sidan finns övergångar till hår- och trädgårdskalendrarna. Blanda inte deras regler: I hår och trädgård används tecknet utan korrigering, här med faskorrigering — och ett och samma datum får olika omdömen i olika kalendrar.

Vid byte av zodiaksystem ändras inte uppslagstabellen »tecken → omdöme«: Reglerna är skrivna för den tropiska zodiaken, och sidan räknar alltid utifrån den. Men tecknet för ett konkret datum kommer att skifta — och med det dess slutomdöme.

Sammanfattat

Huggningskalendern är den enda där två regler läggs samman: Tecknet ger grundomdömet, och måndagsnumret sänker det ett steg på dagar med tilltagande måne, alltså 1 till 15. Korrigeringen är stark — på dessa dagar återstår överhuvudtaget inga gynnsamma tecken. Traditionens motivering är fysisk, savflöde till rötterna vid avtagande måne, men redaktionen känner inte till några tillförlitliga, reproducerbara mätningar av virkets densitet eller fuktighet efter faser. Komplicerade regler gör inte kalendern mer precis: Den verkar bara bättre motiverad — och därmed farligare, för ett misstag vid huggning är det dyraste av alla.